Inom kort inleds en serie artiklar på Flytkraft, skrivna av Tomas Ljungberg. Han är läkare och docent i farmakologi vid Karolinska Institutet. Under flera decennier har han arbetat med forskning och kliniskt arbete inom både regioner, universitet och högskolor. Kanske är han mest känd för sitt kritiska perspektiv på ADHD. Men vägen dit har bestått av ett brett vetenskapligt intresse som spänner över ämnen som evolutionsbiologi, antropologi, etologi, neurologi och utvecklingspsykologi.
Under min psykologutbildning läste jag en bok som heter Barn som märks. Jag minns bara en av texterna, den av Tomas Ljungberg. I sin text skrev Ljungberg något som blev en grundbult i mitt tänkande. Han skrev att hjärnans frontallober – de som är centrala för vår förmåga att reglera känslor samt styra beteende och uppmärksamhet – är outvecklade när vi föds och att de genomgår en häpnadsväckande utveckling de första fem åren. Den utvecklingen sker i samspel med den omgivning barnet lever i.
För mig blev det omvälvande. Saker föll på plats. Det finns ju gott om teorier om hur de tidiga relationerna påverkar ett barns utveckling. De mönster som uppstår då har vi ofta med oss in i vuxenlivet. Anknytningsteori är ett exempel. Genom Ljungbergs formuleringar kunde jag se framför mig hur ett barns tidiga relationer materialiseras i nervsystemet. Det är ju bland annat därför det kan vara så svårt – men inte omöjligt – att förändras senare i livet.
Senare förstod jag att denne Ljungberg gett ut boken AD/HD i ett nytt ljus. I den skriver han att de som uppvisar symtom på ADHD är en mångfacetterad grupp. Det finns därför inte vetenskapligt stöd för antagandet att personer med ADHD-diagnos har drabbats av samma tillstånd som uppstått av samma orsaker. Boken AD/HD i ett nytt ljus kom först ut 2008 och senare i uppdaterad form 2021. Att föra fram det här budskapet i en tid då det neuropsykiatriska paradigmet vuxit sig starkt har dock inte varit utan en del hinder.
I ett föredrag – som finns att se på nätet – beskriver Ljungberg att han arbetat med forskning till och från under 45 år. Han säger att han sett teorier, forskare och läkemedel komma och gå, och att det är vetenskaplig kunskap som ligger till grund för den logik med vilken förändringarna sker. I alla områden utom ett, nämligen det om ADHD. Här används i stället smutskastning och lögner för att skydda de teorier man lägger fram om den diagnos man företräder och antaganden om dess orsaker.
Ljungberg beskriver i föredraget hur han anklagats både för att vara scientolog och psykopat. Han beskriver också att hans föreläsningar har blivit avbokade efter att aktivister ringt sjukhusledningar och smutskastat honom.
Man kan ju fråga sig hur det kommer sig att Ljungbergs budskap väcker så mycket rädsla hos neuropsykiatrins aktivister. Om det han säger om ADHD saknar grund – varför kan man då inte bara låta honom tala?
Ljungberg är läkare, psykoterapeut (steg 1) och docent i farmakologi. För att vara farmakolog är hans väg i yrkeslivet bred och annorlunda. Han har intresserat sig för evolutionsteori, etologi (alltså läran om djurs beteenden) antropologi, neurologi, utvecklingspsykologi och psykiatri bland mycket annat. Förutom det har han hämtat inspiration under resor där han kommit i kontakt med olika kulturer. Det har lett honom till en människosyn som ger honom anledning att ifrågasätta det neuropsykiatriska paradigm som dominerar vår tid och vår kultur. Om det här har han skrivit i böckerna Människan, kulturen och evolutionen och Min väg till den ursprungliga ordningen.
Här på Flytkraft ska Ljungberg i en serie artiklar granska medias och myndigheters beskrivningar av ADHD. Har de vetenskapligt stöd för den information de sprider?
Ljungberg är en noggrann och skarp läsare av vetenskapliga texter. De som förmedlar en icke underbyggd syn på neuropsykiatri kommer alltså inte undan.
Om några dagar publiceras hans första text i serien här på Flytkraft. Den har titeln: Konspirationsteorier och behandling av psykisk ohälsa – hänger det ihop? I den för han samman två av vår tids vanliga samtalsämnen, dels frågan om den stora ökningen av neuropsykiatriska diagnoser och dels fenomen som konspirationsteorier och fake news. Ska vår tids förståelse av "psykisk ohälsa" bygga på vetenskap eller ska vi nöja oss med en sammanfogad berättelse som främst bygger på antaganden?
Efter den första artikeln kommer en ny text i serien att publiceras på Flytkraft ungefär en gång i månaden.